Eftersom jag varit hemma hela veckan har jag passat på att lägga tid på att söka jobb. Rena lärartjänster och annat. Jag har sökt så många tjänster senaste veckan att jag inte ens minns vad jag sökt eller var.

Idag fick jag ett mail av en kvinna i Thailand som tagit emot min ansökan, sa att hon skulle spara den och höra av sig igen i april. Lärartjänst i Thailand, det trodde jag aldrig att jag skulle söka.

Mars kommer bli en spännande och innehållsrik månad. Ikväll bär det av till Stockholm för en weekend hos mamma och pappa. Jag och Rikard ska se Alice i underlandet, 3D,  på bio imorgon. Bäst att passa på när man befinner sig i en stad som erbjuder den typen av föreställning.

Nästa vecka (vecka 10) blir det fullt ös. Först kommer Rikards pappa och till helgen kommer hans mamma och mormor. Som om det inte var tillräckligt ska hans brorsdotter ha balettföreställning. Blir en rolig och händelserik vecka.

Helgen veckan därpå (vecka 11) åker vi till Prag för att hälsa på Rikards mamma och för att S-Å fyller år. Självklart också för att promenera och se staden. Ska bli väldigt skönt och jag längtar verkligen. Fyra dar blir vi där.

Sista helgen i mars får jag förhoppningsvis storfrämmande, från olika hålla i landet. Jag fyller 25 veckan därpå och för att fira detta har jag bjudit in människor jag vill dela detta med.

Månaden är alltså fylld av familj och vänner, vilket jag verkligen ser fram emot. Finns få saker som kan konkurrera med det.

Jag har en väninna som uppdaterar sin blogg alldeles för sällan, vilket händer emellanåt beroende på hur livet ser ut för tillfället. Så är det ju.Så idag när hon skrev att hon kanske skulle försöka skärpa sig lite tänkte jag att ”Ja! Det vore trevligt så jag kan ha lite koll på er.” Det var där och då som det slog mig, gäller detta mig med? Borde jag också skärpa mig för att jag uppdaterar min blogg för sällan? Vad säger ni?

Själv känner jag att jag skriver i perioder. Ibland skriver jag flera inlägg om dagen och ibland ingenting på en vecka, tio dar. Kanske är det jag borde jobba på. Att fördela inläggen så allt inte kommer på en gång…

Finalen har jag ännu inte bestämt mig helt för vem/vilka jag anser vara en värdig vinnare. Jag tycker om att det är ett år med många powerballader – en genre jag alltid uppskattat. Av de som redan nått finalen (Anna, Ola, Salem, Erik, Andreas, Peter, Darin och Timoteij) finns det bara två bidrag som jag verkligen inte vill skicka iväg. Jag har aldrig varit ett fan av Andreas Johnson och tillsammans med honom tycker jag att Ola kan strunta i att dyka upp i Globen, för de borde ändå inte skickas iväg.

Bland de övriga bidragen är framförallt Salem al Fakir en av mina storfavoriter. Men förutom tidigare nämna två bidrag är jag (för första gången på länge) nöjd med startfältet i finalen. Det ska bli jäkligt spännande, roligt och underhållande. Tack vare så himla många bra låtar.

När jag skriver så mycket som jag gjort nu, då vet jag att jag är understimulerad och har alldeles för mycket tid över. Jag har dammsugit lägenheten, plockat undan massa saker, lagat middag (ska bara in i ugnen när Rikard kommer hem). Suttit i soffan har jag gjort i två dar, så det är jag inte alls sugen på. Otillräcklig stimuli medför ofta ett direkt bloggande hos mig. När jag har tillgång till datorn.

Egentligen borde jag läsa. Plugga. Skriva uppsats eller planera. Men allt känns så ogenomförbart. Jag vet inte hur jag ska bearbeta det jag läser, jag vet inte vad jag ska skriva eller hur jag ska skriva heller för den delen. Beträffande  planering av förskoleverksamhet är inspirationen noll och jag hoppas (verkligen!) att den bestämmer sig för att dyka upp under morgondagen. Annars riskerar min vecka med helhetsansvar att bli… Inte fullt så bra som jag vet att den skulle kunna bli. Så håll tummarna för att jag lyckas!

Nu har jag sett hela programmet och även fått veta vilka som gått vidare. Idag fick jag även ta den av mellanakten/pausnumret, vilket jag tyckte var underhållande med alla gamla rävar.

Jag ska inte ljuga. Pernilla Wahlgren hade en schlagerdänga som jag gärna hade sett i finalen. Men Peter Jöback hade en låt som var bra och det hade Anna Bergendahl med så jag är trots allt hyfsat nöjd.Sibel eller Neo – det hade i mina ögon spelat noll roll. Glad så länge Py eller skatepojkarna inte gick vidare.

Beträffande andra chansen i Örebro är mina favoriter Pernilla, Alcazar, Neo. Åtta bidrag ska bli två och jag håller tummarna nästa helg för mina favoriter. Jag är väl i och för sig av åsikten att har man inte kommit till finalen vid första försöket borde man kanske förstå att man inte var topplacerad. Men men, heja!

Igår låg jag i soffan, redo för den fjärde och sista delfinalen i melodifestivalen för i år.  Morötter, paprika och oliver lös mot de vita skålar som jag valt att lägga upp i. Fetaosten låg bredvid och ingenting kunde egentligen gå fel. Dessutom, som en tröst till mig själv, stor den krämiga, vaniljssmakande och sockerkanderade Creme Brûlén på bordet och bara väntade på att få avnjutas.

Jag lyssnade igenom samtliga bidrag, samtidigt som min fantastiska brûlé vilade i mina händer. Jag fick mig en schlagerdänga som egentligen inte är bra, men som är allt som jag vill att en schlagerlåt ska vara. Sen hände någonting. När jag öppnade ögonen var melodifestivalen slut och klockan var 21,37. Vilka gick vidare? Vilka åkte ur? Vilka fem tog sig till förhoppningarnas land?

Jag vet inte detta. För allra första gången i min melodifestivalhistoria missade jag det. Eller, jag har missat förut, förra helgen var jag exempelvis på konsert och fick se reprisen. Men aldrig missat på det här sättet – sättet som innebär att ligga i soffan med tv:n på och trots det inte ha sett programmet. Blir reprisen nu på förmiddagen.

Jag är gräsänka hela helgen. Rikard är i huvudstaden och såg Kent under gårdagskvällen och är på bio idag. Nice för honom. Själv hade jag högtslående planer om träning fredag-söndag. Dessa planer föll dessvärre samman när febern och orkeslösheten slog till. Jag orkar inte ens ta mig för att ta en dusch. Det får bli imorgon, när jag (förhoppningsvis) mår bättre.

Bortsett från att jag är en sjuk gräsänka har helgens inledning bjudit på ett kortare besök från Stockholm. Sanna T skulle se studentspexet i Linköping igår kväll och tog sig en sväng förbi mig. Mycket trevligt och mycket att prata om. Trist att jag inte kunde få vara på topp bara.

Igår kväll sa det ”pang” och en enorm halsont med tillhörande huvud-, öron- och bihålevärk (?) infann sig. Tog en vit liten alvedontablett och tänkte att det säkert skulle gå över under natten men icke. Istället fick jag dessutom feber och fick stanna hemma från praktiken. Jag som kommit igång med träningen och gymmat två dar (hade inplanerat tre dar) denna veckan. Fan.

Idag är det fettisdagen. Därför har jag valt att, dagen till ära, baka helt egna semlor. Semlorna gjordes i miniformat och blev jättefina.