När jag skriver så mycket som jag gjort nu, då vet jag att jag är understimulerad och har alldeles för mycket tid över. Jag har dammsugit lägenheten, plockat undan massa saker, lagat middag (ska bara in i ugnen när Rikard kommer hem). Suttit i soffan har jag gjort i två dar, så det är jag inte alls sugen på. Otillräcklig stimuli medför ofta ett direkt bloggande hos mig. När jag har tillgång till datorn.

Egentligen borde jag läsa. Plugga. Skriva uppsats eller planera. Men allt känns så ogenomförbart. Jag vet inte hur jag ska bearbeta det jag läser, jag vet inte vad jag ska skriva eller hur jag ska skriva heller för den delen. Beträffande  planering av förskoleverksamhet är inspirationen noll och jag hoppas (verkligen!) att den bestämmer sig för att dyka upp under morgondagen. Annars riskerar min vecka med helhetsansvar att bli… Inte fullt så bra som jag vet att den skulle kunna bli. Så håll tummarna för att jag lyckas!

Nu har jag sett hela programmet och även fått veta vilka som gått vidare. Idag fick jag även ta den av mellanakten/pausnumret, vilket jag tyckte var underhållande med alla gamla rävar.

Jag ska inte ljuga. Pernilla Wahlgren hade en schlagerdänga som jag gärna hade sett i finalen. Men Peter Jöback hade en låt som var bra och det hade Anna Bergendahl med så jag är trots allt hyfsat nöjd.Sibel eller Neo – det hade i mina ögon spelat noll roll. Glad så länge Py eller skatepojkarna inte gick vidare.

Beträffande andra chansen i Örebro är mina favoriter Pernilla, Alcazar, Neo. Åtta bidrag ska bli två och jag håller tummarna nästa helg för mina favoriter. Jag är väl i och för sig av åsikten att har man inte kommit till finalen vid första försöket borde man kanske förstå att man inte var topplacerad. Men men, heja!

Igår låg jag i soffan, redo för den fjärde och sista delfinalen i melodifestivalen för i år.  Morötter, paprika och oliver lös mot de vita skålar som jag valt att lägga upp i. Fetaosten låg bredvid och ingenting kunde egentligen gå fel. Dessutom, som en tröst till mig själv, stor den krämiga, vaniljssmakande och sockerkanderade Creme Brûlén på bordet och bara väntade på att få avnjutas.

Jag lyssnade igenom samtliga bidrag, samtidigt som min fantastiska brûlé vilade i mina händer. Jag fick mig en schlagerdänga som egentligen inte är bra, men som är allt som jag vill att en schlagerlåt ska vara. Sen hände någonting. När jag öppnade ögonen var melodifestivalen slut och klockan var 21,37. Vilka gick vidare? Vilka åkte ur? Vilka fem tog sig till förhoppningarnas land?

Jag vet inte detta. För allra första gången i min melodifestivalhistoria missade jag det. Eller, jag har missat förut, förra helgen var jag exempelvis på konsert och fick se reprisen. Men aldrig missat på det här sättet – sättet som innebär att ligga i soffan med tv:n på och trots det inte ha sett programmet. Blir reprisen nu på förmiddagen.

Jag är gräsänka hela helgen. Rikard är i huvudstaden och såg Kent under gårdagskvällen och är på bio idag. Nice för honom. Själv hade jag högtslående planer om träning fredag-söndag. Dessa planer föll dessvärre samman när febern och orkeslösheten slog till. Jag orkar inte ens ta mig för att ta en dusch. Det får bli imorgon, när jag (förhoppningsvis) mår bättre.

Bortsett från att jag är en sjuk gräsänka har helgens inledning bjudit på ett kortare besök från Stockholm. Sanna T skulle se studentspexet i Linköping igår kväll och tog sig en sväng förbi mig. Mycket trevligt och mycket att prata om. Trist att jag inte kunde få vara på topp bara.

Igår kväll sa det ”pang” och en enorm halsont med tillhörande huvud-, öron- och bihålevärk (?) infann sig. Tog en vit liten alvedontablett och tänkte att det säkert skulle gå över under natten men icke. Istället fick jag dessutom feber och fick stanna hemma från praktiken. Jag som kommit igång med träningen och gymmat två dar (hade inplanerat tre dar) denna veckan. Fan.

Idag är det fettisdagen. Därför har jag valt att, dagen till ära, baka helt egna semlor. Semlorna gjordes i miniformat och blev jättefina.

Mitt allra första inlägg som skrivs på en iPhone. Inte min, Rikards. Men jag längtar verkligen efter att ha en egen en vacker dag.

I helgen var det först födelsedagskalas med smörgåstårta hos Familjen och sedan bar det av till Familjen S-G, där Stefan kommit på finbesök. Det bjöds på god fisk, dracks gott vin och sedan spanade vi in Melodifestivalen.

Igår var det Alla hjärtans dag. Pyret och Pelle kom och hämtade en mikro som väntat på henne och fick jättefina vita och rosa tulpaner. Jättefina! Sedan avslutades helgen med en mysig middag för två.

Ni kanske undrar vad som hänt sedan sist, eftersom det dröjt sedan jag skrev.

Första helgen i februari tillägnades att komma tillrätta i lägenheten, få saker på plats och försöka minska kaoset. Det lyckades! Vi har börjat få ordning, även om det inte är färdigt.

Förra veckan fylldes av praktikdagar för min del, arbetsdagar och finslipande av examensarbete för Rikards del. Utöver detta har alla mina pysselsaker ställts i en Billybokhylla – aka pysselhyllan. Fantastiskt bra!

När man är sjuk hinner man med massor av saker. Den här veckan har jag hunnit med att kräkas, sova, lida av feberfrossa och så vidare. Men jag har snart haft 48 timmar då jag varit hemma mest för att inte smitta någon annan, vilket lett till att jag hunnit med att packa upp alla saker, hitta lämpliga platser till dessa saker och även börjat känna mig mer och mer som hemma. Jag har insett vilken materialistisk flicka jag är och speciellt barnböcker. De behöver finnas nära för att jag ska känna mig tillfreds.

Målarna blev klara i onsdags och det är sååå himla fint här. Med massor av tända ljus och barnböcker omkring mig, medan jag ligger i min första och bästa favoritsoffa, så känns livet helt fantastiskt. Rent materialistiskt i vart fall.